Vad är det schweiziska systemet?

I de flesta schakturneringar kommer du sannolikt att höra att arrangörerna använder "schweiziska systemet" för att bestämma par. Nästan varje turnering som en klubbspelare deltar i använder detta system, med undantag för enstaka rundturer. Här är en snabb titt på hur det här populära turneringsformatet fungerar.

Grunderna

Det schweiziska systemet användes först i en schakturnering i Zürich 1895, vilket är hur det fick sitt namn. I en schweizisk systemturnering elimineras aldrig spelare. Istället paras spelarna i varje omgång. Antalet omgångar är förutbestämt, och vinnaren är den spelare som tjänar flest poäng i slutet av turneringen.

I varje omgång paras varje spelare mot en motståndare som har samma eller ett liknande antal poäng i turneringen.

Ytterligare regler och variationer

I en schackturnering i schweiziska system försöker arrangörerna ge varje spelare ett lika stort antal vita och svarta spel i slutet av evenemanget. Arrangörerna rankar spelare i varje grupp enligt ett betygssystem där spelarna delas in i en övre och nedre halva. Spelare i den övre halvan av varje grupp kopplas sedan ihop med dem i den nedre halvan.

Till exempel, om det finns sex spelare i gruppen med högst poäng, spelar spelare nr 1 mot spelare Nr 4, spelare nr 2 ställs mot spelare nr 5 och spelare nr 3 möter mot spelare nr. 6. Detta system är tekniskt känt som det "holländska systemet", enligt FIDE, den internationella schackförbundet. Men denna parningsmetod anses fortfarande vara en del av det schweiziska systemet och är den vanligaste formen av parning i schweiziska turneringar.

En annan parningsvariant av det schweiziska systemet är Monrad -systemet, som ofta används i turneringar som hålls i Norge och Danmark. I detta system är parningarna något annorlunda än i det nederländska systemet. I samma grupp med sex personer, till exempel, skulle spelare nr 1 vara parad mot spelare nr 2, spelare nr 3 skulle möta mot spelare nr 4 och spelare nr 5 skulle ställas mot spelare nr 6.

Bestämmer vinnaren

I båda parningsmetoderna kan spelare inte spela samma motståndare mer än en gång i samma turnering. Vid större evenemang hindras spelare från samma klubb eller skola ofta från att spela varandra i tidiga omgångar eller i spel som inte kommer att få konsekvenser för utdelning av priser. I slutet av turnering, rankas spelarna efter deras kumulativa poäng. Om det blir oavgjort bestäms vinnaren av summan av sina motståndares poäng. Slutrankning, för andra, tredje plats, fjärde plats och så vidare bestäms på samma sätt.